"Jonsson"
Jaa, inte ville jag kalla valpen för mammagrisen eller Nisse som han också kallades. Det stod mellan Zeb eller Ozzy. Tyckte att det skulle va närmast namnet han hade. Så Ozzy fick det bli =)
Han va 14-15v när han flyttade hem. Och då var jag fjärde ägaren, redan. Och det märktes. Han hade tuffat till sig bra för o va så liten. När jag sa nej, då högg han! Han skulle ha SISTA ordet.
Så ringde o boka in våran första hunkurs. och jag e så glad över kursledaren råd. -Sluta med "kamp o drag-lekar"
och vi la in mycket kontaktsök, o övingar. Nu när jag tänker tillbaka så förstår jag va mycket träning jag la ner på honom. Och jag valde att han bara ska skulle träffa tikar. Den största idolen han hade då, kallade vi för "Moster Jullan" en Schäfertik. Super snäll. Har mycke av träningen att tacka både Malin o Joline för Ozzys lydnad. Även om de blev lite ärr på båda ;)
Det bästa träningsminne jag har är när vi va vid Lillsjön, o jag stack ifrån Ozzy, (för han hade inte koll på vart jag va) Jag gömde mig bakom ett träd inne i skoge, jaa, de gick säkert 10min en kvart, då hör jag världens yyyyyl. Och en liten tuffing som springer runt o letar mig. O faktiskt, fast han ylade, så satte han ner nosen o leta, jag ropa litte tyst o till slut hitta han mig. Efter den incidenten så började han ha mer koll. (Men de va en trygg kille i sig. Han hade ett ganska stort utrymme att va ifrån mig, fast ändå stack han upp huvve ibland för o hålla koll på matte.
Fina vovve, va duktig du va. Med så mycke jaktinstinkter i kroppen så höll du dig nära ändå. Visst, du stack några gånger. Dem berättar jag en anan gång ;)