Galnamamman

Igår va de familjegudstjänst. Med de så skulle kyrkisbarn o "ängla-ligan" sjunga.

Så där satt man, första gången, satt o log brett när man ser sitt barn stå där o sjunga av glädje. Jaa, man blev så stolt!!

Att han har tagit det här steget att kunna stå där långt fram, o sjunga inför många andra. Woow! vad han gjorde det BRA!

Kelly va väl mindre nöjd, o undra varför Doktorn stod där framme o prata (prästen) Kelly ville ju också sjunga, vi försökte ta i mellan psalmerna istället. O själv får man ju bita sig i läppen då hon wailar ganska friskt ;)

 

Sen hem för o äta lite lunch med Bror o familj.

Jaa, de sluta med att under kaffet så kom Clint inspringandes i köket med Jockes kallingar, tjejerna skratta högt (jaa även vi vuxna)

Sen skulle M berätta om sin erfarenhet av 5års sprutan för Clint, hörde att hon berätta tydligt att nålen INTE går IGENOM armen. Det känns inte ett dugg, de sticker bara till, vänta ska jag visa...... Han lät väldigt övertygad ;)

 

Sen innan middan tog vi en liten skogspromenad, o jaaa, cyklarna skulle tydligen med. Och jaaaa, de fixade de galant utan gnäll. Visst de for omkull några gånger, men upp igen cykla nerför på stigen medan man höll andan själv varje gång ( huuuugaa va man får ampes)